Den viktiga miljön

Idag skriver jag lite om miljö. En läsare skrev att hon tyckte om miljöbeskrivningarna i min Inga rökta abborrar, hon skrev att hon kunde se. Det är ett gott betyg tycker jag. Vid ett annat tillfälle, ett annat manus fick jag frågan om det var en turistbroschyr jag ville skriva. Så man får nog se upp så att man inte gödslar, att inte läsaren drunknar i miljödetaljer bara för att man blir så ivrig och gärna vill beskriva.

Syftet med att använda miljön är att få läsaren att känna sig närvarande, känna både karaktärer och plats. Miljön är egentligen ett känslolandskap kan man säga som man kan använda för att antyda karaktärernas humör, deras handlingar, erfarenheter och deras känslor och visa på deras relationer till varandra.

Eftersom vi alla har mer eller mindre förutfattade meningar kan miljön även hjälpa oss få en bild av karaktären. Vad säger ett rum fullt med böcker oss om karaktären? Vad säger ett ostädat kök med odiskade tallrikar oss om karaktären? Vad säger en röd sportbil oss om karaktären?

En miljöbeskrivning behöver inte vara särskilt lång för att fungera. Den behöver inte vara målande med massor av detaljer. Det räcker egentligen med få och specifika detaljer, udda detaljer, för att skapa närvaro. Istället för att beskriva den stora benjaminfikusen som står bredvid soffan och ser skranglig ut, kan Lisa borsta bort de nedfallna bladen och få kvistarna i ansiktet gång på gång där hon sitter och på så sätt förstärka läsupplevelsen av att hon är irriterad. Tänk dig att göra en text filmisk, låta den glimra till och plocka in små men talande detaljer.

Ta ett åskväder till exempel. Om du skriver om mörka moln som hindrar solen att visa sig och regnet som sköljer bort varje uns av värme, kan du framkalla en känsla av en förestående hopplös relation mellan två karaktärer. Om du däremot använder samma åskväder men skriver om hur dina karaktärer skrattar och dansar i regnet och faller i varandras armar varje gång det blixtrar till, skapar du en helt annorlunda stämning. Du skapar en stämning som är fylld av värme och kärlek, du visar läsaren karaktärernas vänskap och att de litar på varandra.

Istället för att säga ”det blåste” kan du berätta för läsaren hur det blåste. Jämrade sig vinden? Slog vinden mot fönsterrutorna? Skakade rutorna som om en fånge skakar gallret i fängelset? Slog vinden mot stranden oavbrutet och vek sig träden i våldsam ilska? Viskade och virvlade bäckens vatten muntert? Guppade ett svanpar nära varandra tryggt på havets vågor, det vita skummet fräste och vattendropparna lekte i solljuset? Genom att frammana sådana bilder får du läsaren att ana om det är turbulens eller samhörighet i relationen mellan dina karaktärer.

Miljö kan också vara en plats, en annan inramning. Den kan förstärka en känsla av obehag eller glädje. Vad händer om dina karaktärer flyttar till en ny plats? Hur kan den nya miljön påverka deras relation till varandra, nytt nätverk, andra värderingar? Vika demoner kan visa sig och strula till det? Vilka ögon ser de med – nya äventyr, härlig framtid, gamla rädslor och nederlag?

Tänk en scen där din huvudperson tvingas att arbeta på ett nytt ställe, nya främmande arbetskamrater, andra rutiner och värderingar. Vad är det som sitter i väggarna. Stöveltramp i korridoren? Stängda dörrar? Inga fikapauser? Hur uppträder man där? Vilket sätt har man gentemot varandra? Återhållsamt och artigt? Hur pratar de med varandra? Och om vad? Hur kan det påverka henne/honom i relationerna med andra?

Väder, hus – gamla och nya, hav, skogar är verktyg för oss att förmedla känslor, bilder för att kunna visa och förstärka relationerna mellan karaktärerna. Kom ihåg sinnena – lukten, ljudet, känslan, synen, smaken.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *